Solnedgång från Lurö

Har du slitet hår?

Nu ska jag försöka att inte låta som en tv-reklam eftersom jag varken är sponsrad eller en professionell hårproduktstipsare, utan vill bara dela med mig av två produkter som hjälpt mitt hår otroligt mycket. Det är inte billiga mataffärsbalsam men är du student som jag och verkligen behöver ett mirakel (okej, det kanske var att ta i) till ditt hår så är priserna inte alls skamliga om det är värt det.
Jag ska försöka hålla mig så kortfattad som möjligt, men kan ju iallafall att säga att jag färgat mitt hår onödigt mycket de senaste åren plus att jag var en sådan som hatade att klippa mig (mitt hår var alltså väldigt långt, väldigt torrt, och väldigt kluvet i topparna). Nu klippte jag av 1 dm från mitt hår för ett tag sedan så det tog ju bort en massa av risigheten längst ner, men eftersom jag blekt håret några gånger så har jag vissa kortare hårstrån som "sticker ut" på grund av att hårstråna blivit för sköra och helt enkelt brutits av på mitten, vilket inte precis känns bra eller ser snyggt ut. Så, här är produkterna jag gärna vill tipsa om:

Evo Fabuloso: En hårinpackning som jag tycker är helt underbar, inte bara att den gör ditt hår superlent och mjukt utan man kan välja olika toner, till exempel om du är blond och vill ha en kallare ton så finns det en för det, själv har jag valt beige för att dämpa den gulaktiga färgen jag fått av att bleka det så mycket fram och tillbaka, så att det ser mer naturligt ut. (Finns många olika toner såklart, till och med för lila hår har jag för mig.) Jag köpte min på Martin Makeup i Karlstad men det går såklart att beställa på internet, denna kostar 279 kr.

Moroccanoil: Denna lilla flaska är min räddare i nöden varje gång mitt hår känns torrt och risigt, det är bara att ta en liten klick och gnugga in i håret så blir håret mjukare och glansigare (tro dock inte att den kommer att trolla bort alla dina kluvna toppar osv, detta är ingen gåva ifrån himlen, bara nästan). Denna köpte jag också på Martin Makeup, 100 ml kostade 379 kr om jag inte minns fel.
Det var nog allt jag hade att komma med för idag, hoppas ni har det bra! (Ni, enstaka siffror i statistikspalten, ta hand om er).

Alltid samma återvändsgränd

Är det bra?

Hela tiden vill jag börja om. Även detta ämne, om att börja om, har jag redan skrivit om, ändå känner att jag måste börja om och skriva ett nytt inlägg, på en ny (men ändå gammal) blogg, om att börja om. Jag tycker om att blogga, men har ej kunnat göra det så mycket av någon anledning. Kanske har jag varit för stressad, för trött, eller bara inte haft någonting att skriva om. Fast det har jag ju, jag har ju en massa saker att skriva om, men det har bara inte blivit av. Jag vet inte, det var som att jag steg rakt in i en återvändsgränd (igen) och alla minnen och tankar jag ville skriva ner sipprade igenom tegelstensväggen men själv kunde jag inte följa med. Så jag vände om. Började om.

Igen.

Men nu ska jag verkligen försöka att hålla liv i denna elektroniska dagbok som alla kan se. Detta har jag också sagt förut, men kom ihåg att detta ändå är ett nytt löfte till mig själv, för jag börjar ju om. 

Jag vet inte riktigt om bloggen kommer att se ut såhär, inte vet jag heller riktigt vad jag ska skriva om, men jag ska försöka, jag ska försöka att inte snubbla in i en återvändsgränd igen, problemet är bara att det finns så många.

Nu blev detta en väldigt djup text om den icke existerande motivationen till att hålla en blogg vid liv, men vi behöver väl alla vara lite djupa ibland, eller hur? För hur skulle världen se ut om vi ständigt kunde hålla huvudet över ytan utan att trampa vatten? Nä, djup tänker jag vara när jag känner för det, lika mycket som jag kommer att simma uppe i molnen.